2008-09-16
 19:35:56

Stress och ångest!

Min syster trycker på mig. Hon är snygg, hon är go, hon är underbar på alla sätt och vis. Hon tycker att det är dax för mig att skriva blogg. Jag har haft en liten torka. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det har hänt en del och min hjärna har helt enkelt inte hunnit sortera det och just nu ligger allt i min hjärna huller och buller. Inte i fina högar av information. Jag gillar när det ligger i fina högar. Men det händer inte så ofta ... tyvärr...

I söndags tog jag med mig min storasyster och vi åkte med Fredrik till Limhamn för att kolla lite innebandy. All cred till laget på alla sätt och vis. Det är asroligt när dom vinner. Men i söndags var det inte lika roligt att vara åskådare. 0-1 målet var ju kul. Alltid kul att ta ledningen. Sen blev det 1-1. Sen rullade bara målen in. Tillslut hoppades man inte på något speciellt. Istället för att hoppas att matchen skulle sluta med vinst så började jag hoppas på att det skulle bli 5 mål, sen åtta, sen drog jag till med tvåsiffrigt. Det blev det. Tror matchen slutade med vinst på 2-10 eller 2-11. Summan av kardemumman var att det inte var så roligt att kolla på denna matchen. Elin och jag roade oss på vårt eget lilla vis.
Jag sa tidigare att hon var söt och go. Hon är underbart söt och go! Min älskling!



Så här ser hon ut egentligen




Jag håller på att bli sjuk. Är snuvig och tung i huvudet. Jag har absolut inte tid att bli sjuk. Jag får inte bli sjuk, inte för allt i världen. Jag har kanske tid att bli sjuk, men mitt jobb kommer inte tolerera att jag blir sjuk. Mona är sjukskriven och nu känns det som att det inte får komma något emellan som tar mig bort från jobbet. Då faller hela vår patrullbil i kras. Och det känns pressande. Bara den tanken gör att man känner sig sjuk. Jag har även ont i min fot och i min ischias. Men ischiasen låssas jag inte om. Man är gammal om man har ont i den. Lastgammal. Och det är jag inte än.

Jag börjar känna mig stressad också. Det är mitten på september och snart är detta året slut. Det får mig att fundera på vad jag har åstadkommit 2008. Jag behövde inte tänka länge förren jag kunde konstatera att jag inte kommit fram med ett skit. Det ger mig lite ångest. Jag har inga barn, jag är inte gift, jag är inte utbildad. Jag älskar Fredrik, jag ska leva med honom hela livet. Men jag kan inte hjälpa att det känns lite tajt med tiden för tillfället. Hörde att Freddos mammas man ska bli morfar. Spännande och kul. Nettan tror att jag och Fredrik är nästa ut som ska klämma fram ungar. Det tror jag också. Men bara för att jag tror att vi är nästa så betyder ju inte det att det ska hända nästa år, eller nästa, eller nästa.
Ångest, stress. Jag hatar att tänka. Tur att jag inte gör det allt för ofta. Jag tror att jag nu ska kolla vänner. Borsta tändera och lägga mig och läsa min bok. Det ska bli trevligt!


Anonym

Jag hade juinte behövt vara med på bloggen bara för att jag ville att du skulle blogga...men tack!


"finnen"

Eme, man måste inte fokusera ett års upplevelser till att man måste åstakomma en massa saker som utbildning och sånt trams, det är inte där man mäter lycka.

Du har varit skitball i år! Jag tycker du har varit skitgrym och du ska vara nöjd med den du är i år 2008!

Nästa år blir du ännu coolare! :)



KOMMENTERA DETTA INLÄGG:

« NAMN Spara info?

« E-POST (publiceras ej)

« URL

Kommentar: