Man hinner fundera så mycket när man går själv och jobbar i Lund. Man hinner fundera på så mycket olika saker.
Sånt som har varit som inte betyder någonting längre, men även sådant som är just nu och sådant som komma skall.

Tänk om ...
Jag inte hade tagit mig igenom min sjukdom för 6 år sedan. Undra vad min familj hade gjort nu då.
Undra hur de hade levt. Och jag undrar om jag hade kunnat titta ner på dom där uppeifrån och följa dom i sin vardag.
Det hade nog varit roligt. (om man hade kunnat kolla ner då, självklart är jag jätteglad att vara med istället)

Tänk om ...
Jag hade pluggat kvar i Småland och det hade tagit slut mellan mig och Fredrik.
Vid detta laget så hade jag varit färdigpluggad. Hade jag då bott kvar där uppe och jobbat som förskolelärare?
Jag hade kanske träffat någon ny och levt det "perfekta livet." Gått runt i Jönköpings gator precis som att det var det normalaste i hela världen. Undra hur det hade sett ut ...  undra om folk hade sett på mig att jag inte hörde hemma där egentligen. Att jag bara var en inkommande skåning som trodde att hon ägde hela staden. 

Tänk om ...
Jag aldrig hade följt med Emma och Erica hem till Johan den där helgen i februari 2006. Då hade inte jag kännt Fredrik idag och jag hade absolut inte suttit här i soffan med en sovandes Fredrik brevid mig. Och det känns bara bra. Att man har en trygghet. Man vet att varje gång man går hem från jobbet och man kommer in i lägenheten. Så vet man att det kommer komma hem en person till. Min bästa vän, min livskamrat. Man bara vet det, och det är skönt.

Man hinner även tänka en hel del på framtiden. Och det känns lite läskigt att man tänker på så stora saker här i livet.
För jag känner ju inte mig så gammal egentligen.
Men man kan ändå inte hjälpa att de här stora och viktiga tankarna och besluten kommer tillbaka till en.

Till exempel;

1) Var ska man bosätta sig?
Vi vill bo i ett hus. Det är vi överrens om i alla fall. Det behöver inte vara något stort hus, och det behöver inte vara en gigantisk trädgård. Men samtidigt hade jag velat rita huset själv. Och då tror jag att drömmarna kan skena iväg och helt plötsligt så bor vi i ett palats. Vi vill inte bo för långt ut från verkligheten, men samtidigt så finns det inga direkt barnvänliga områden med fina hus mitt inne i city. Vår värsta rädsla är nog att vi ska behöva flytta långt ifrån våra vänner :)
Och att de inte ska orka ta sig till oss eftersom det är så omständigt med bussar och bussbyten.

2) Vill vi ha en hund?
Vi har ju alltid pratat om att vi vill ha en Golden. Men asså egentligen? Vill vi verkligen det? Var ska vi göra av den om vi får för oss att åka utomlands? Det är ju inte så att man bara kan lämna den hemma med 5 kg mat och sedan klarar den sig själv i 2 veckor. Den måste ju kissa och bajsa också. Det kvittar ju att den är rumsren. Jag tror aldrig att man kan få den att gå på toaletten. Så ... vill vi verkligen ha en hund?

3) Barn ...
Jag drömmer om barn hela tiden. Ända sedan jag var liten så har jag varit tokig i barn. Jag vill ta alla barn jag ser och ta med mig dom hem och ha dom som mina egna. Men jag tror inte att det är så poppis.
När är man egentligen redo för barn? Är det när man känner sig redo? För jag tror nästan att jag känner mig redo.
Eller, hur ska man känna sig när man är redo? Jag vet ju att det inte finns någon ångersrätt eller öppetköp på en bebis.
Men på något sätt så känns det faktiskt bra. Det enda krukset är ju att "när jag skaffar barn så ska jag ha en trygg ekonomi och utbildning".

4) Utbildning?
Jag har inte den blekaste aning om vad jag vill utbilda mig till. Det jag vill göra idag, vill jag inte göra i morgon men sen på fredag vill jag göra det igen. Jag tror inte att jag vet om jag ska skita eller om jag har skitit.

Men en sak vet jag säkert, och det är att jag ljuger om jag säger att jag inte tänker på det här: