Nu har mormor somnat. Jag hoppas att hon får sova gott och att morfar har tagit emot henne med öppna armar. Nu får dom äntligen vara tillsammans igen.

I helgen när vi var där var det inte mycket med henne. Hon frös, var kall och var så liten. Men hennes hår var lika svart som vanligt, och hon var lika envis som alltid. Jag tror att hon väntade på att mamma, jag och Elin skulle komma dit. Så att vi kunde säga hejdå så att hon kunde somna i lugn och ro. Hon gjorde det fina mormor.


Sov gott mormor och hälsa morfar!