Ikväll känner jag mig ledsen.
Ledsen när jag tänker på Kerstin.

När F har varit i Ryssland ett par dagar nu så har Kerstin varit hemma hos mamma. F kom hem igår och idag var vi iväg och handlade mat till K och sen skulle vi hämta hem henne från mamma.

När vi kom hem till mamma blev Kerstin jätteglad. Och jag blev också jätteglad över att se henne.

När jag satt i soffan så tittade jag på Kerstin och tänkte på morgondagen. På eftermiddagspromenaden. På all meck med barnvagn och hund som ska gå bland buskar och snår.

Hemma hos mamma har hon det så bra och kul. Där är någon hemma i stort sett alltid, hon får gå till hundrastgården minst en gång om dagen och springa lös. Här hemma är hon aldrig lös. Morgonpromenaden är kort, eftermiddagspromenaden är jobbig och på kvällspromenaden är vi trötta.

Ända sedan Lilleman kom har hon hamnat åt sidan, det finns inte längre så mycket tid och ork åt henne.

Älskade älskade Kerstin, det var ju inte såhär det skulle vara.