2009-05-11
 19:07:47

När munhäfftan kniper sig fast.

Ibland så kommer bara de dummaste sakerna ur ens mun. Det hände mig och Madde ett par gånger idag på jobbet. Det roligaste med det hela är nog när man själv inser hur jävla dumt det egentligen lät. Och man vet inte riktigt hur man ska ta sig ur en sådan knivig situation.

Vi var på ett städ idag, mamman satt inne i sovrummet med sin lilla bebis som låg och sov i sin säng. Jag går in och tackar för den här tiden och berättar att det var sista gången vi var här. Då får jag till det riktigt ordentligt;


- Jaha, så detta var sista gången, jag har ingen koll på det, men ta hand om er!
- Ja, ni också säger jag, sen pekar på lillan
- Se till så att hon har det bra.


Sen när vi kom ut ur lägenheten brister jag ut i skratt, precis som om de skulle skita i sin dotter bara för att vi slutar städa där. Helt jävla galet kändes det och jag och Madde kunde inte sluta skratta på en bra stund. Det lät så himla bra i huvudet det som jag hade tänkt säga.


Vi drar i alla fall vidare till nästa städ. Bara någon halvtimme senare står vi i soprummet med kvinnan på detta kontoret. Då är det Madde som lider av munhäfftan. Madde höjer handen som man gör när äldre farbröder säger hej till varandra men allt hon får ur sig är


- Trevlig, trevlig .... trevlig...
- Ja, du med! Säger kvinnan till Madde.


Ha en trevlig vad egentligen? Hahaha det var också himla skoj det där.


Summan av kardemumman var nog när vi var på vårt tredje ställe. Vi ska gå in på ett kontor, och där sitter en kille som alltid ska snacka en massa, och det är inte alltid man vet vad man ska säga till varandra. Det känns bara så tvunget att man SKA prata. Så han säger:


- Kommer ni idag igen?
- Ja hela vägen från Malmö!
- Ojdå det är en bra bit att köra.
- Ja men det är mycket att titta på! Säger Madde helt plötsligt.


Det blev lite trykt stämmning där då, så jag försökte komma på något snabbt som skulle låta bra, vilket det gjorde i mitt huvud också


- Ja...vi har hittat en landsväg. Säger jag snabbt och sen bara går vi och skrattar helt hysteriskt.


Han ger väl blanka fan i om vi kör landsväg eller om vi kör motorväg dit.

Men ibland låter det så mycket bättre i mitt huvud än vad det gör när det kommer ut ur munnen. Och jag kan ju garantera att det var mycket roligare i verkligheten än vad det låter här :)



KOMMENTERA DETTA INLÄGG:

« NAMN Spara info?

« E-POST (publiceras ej)

« URL

Kommentar: