2009-05-13
 18:31:21

Madeleine.

Jag känner bara att jag måste kladda ner ännu ett inlägg idag. Jag borde kanske egentligen spara det till i morgon men jag vet inte om jag känner lika dant i morgon som jag gör idag, så det är väl lika bra att skriva det med en gång.

Jag tänkte faktiskt sätta Madde på en milshög pedistal. För hon förtjänar det verkligen.

Hon är blott tjugo år, men ändå en av de mognaste människorna som jag känner. Hon har varit med om så mycket i sitt liv som jag inte tycker att man borde hinna med på en hel livstid. Och det skär som en kniv ända in i själen varje gång det händer henne något tragiskt och det har det tyvärr gjort alldeles för många gånger den senaste tiden. Men hon kämpar ändå på med alla sina krafter. Och det är antagligen det som gör henne till den underbara människa som hon är idag.
 
När hon åkte till Australien för att vidga sina vyer blev det himla grått och trist på jobbet. Det blev nästan en pina att gå till jobbet, och man fick verkligen kämpa sig igenom varje jobbdag i ca 6 månaders tid. Men sedan helt plötsligt får man höra att hon är hemma i Sverige igen och jag trodde att jag skulle bli tokig. Det tog inte lång tid förren hon började jobba åtta timmar tillsammans med mig igen, och ända sedan den dagen har jobbet varit så himla mycket lättare och roligare.
Maddeplutten är så himla ödmjuk, omtänksam och helt otrolig människa. Hon har alltid ett leende på sina läppar och bara att se och höra henne på morgonen när hon kommer cyklande och skrikande och tjimmande får mig att le. Hon är helt enkelt otrolig. Det finns ingen som Madde. Och jag hoppas verkligen att hon blir lycklig och finner den sanna kärleken i sitt liv, för den förtjänar hon verkligen!

                      


Sa jag även att hon är helt sjukt störd, men underbart vacker?



Här sjunger hon för gapande hals med i Bon Jovi's Bed of roses :)



KOMMENTERA DETTA INLÄGG:

« NAMN Spara info?

« E-POST (publiceras ej)

« URL

Kommentar: