Äntligen hemma igen efter ett långt avsked.

Det var tufft att gå in på stadion. Där nere på det gröna gräset, perfekt klippt stod en vit kista. Med en MFF-flagga på där alla hans kompisar hade skrivit sina namn. På båda sidorna var liksom två marchall-liknande ställningar där det låg en fotboll på. En på varje sida om kistan. Och vid den ena så stod där ett foto på Eddie. Där var fina blommkransar, de flesta i blåvita färger och där var enormt med folk. Allt var perfekt. Jag tror att det var precis som Eddie hade velat ha det. Det spelades fin musik, det var inte en såndär vanlig begravning där man sjuger psalmer och liknande. Utan de spelade låtar som Stad i ljus, i ett fotoalbum, Nikita, ingen kan älska som vi. och massa fler. Eddie var nog riktigt glad.
En riktig personlig begravning, som Eddie förtjänade.

Efter cermonin åkte vi hem och bytade om, sedan åkte vi ut till strandhem och åt och sedan tillbaka in i Malmö och satte oss på Möllan en stund. Det var skönt att varva ner efter allt. Det känns som att man har varit vaken i 24 timmar. Ögonen är svullna och det känns som om man är en ballong i annsiktet. Skulle egentligen gå på MFF-matchen nu ikväll var det tänkt men jag orkade inte. Skönt att komma hem och bara varva ner.

9 dagar kvar, sen semester!