Det känns som om de senaste veckorna ... ja har varit fulla till max. Och det känns även som att de kommande veckorna är proppfulla. Det känns jobbigt i själen liksom. Nästan som att det är fullt där inne och det finns ingen plats för mig. Man vill bara röra sig, snurra ett varv men det finns ingen plats. Det är väldigt jobbigt när man tänker på det.
Hela denna veckan har jag varit på Sydsvenskan och jobbat. Kim har varit hemma med sjukt barn så jag har fått ta hennes plats. Men jag mår nästan dåligt och illamående av vetandet att jag ska tillbaka till Patrullbilen antagligen på tisdag förmiddag. Och jag vill det verkligen inte. Men det finns inte en chans att överhuvudena på jobbet skulle flytta mig från Patrullbilen till Sydsvenskan. Över min döda kropp. Eller deras får man kanske säga.

Jag hoppas av hela min själ och hela mitt hjärta att jag får positivt besked om min ansökan till KY utbildningen. Jag vill verkligen börja plugga igen. Även om det betyder att det kommer bli tufft för mig och Fredrik pengamässigt igen. Jag har inte tänkt på det rikgit försen nu. Och nu ger även det mig en liten panikkänska i magen. Illamående och ångest.
Men det löser sig väl. Hoppas jag....